Om tio veckor

Känner att jag måste skriva något om att det faktiskt bara är tio veckor kvar till beräknad dag idag! Men även kanske bara åtta veckor, eller till och med tolv veckor kvar. När det nu än blir, så känner jag så väl att det ligger en liten människa därinne. Jag får sparkar på samma ställen som förra gången och det är så härligt. Bortskämd med en bra första graviditet kan jag säga att den här är precis lika bra. Och tiden går så snabbt! Måste vara för att jag vet vad som komma skall. Plus att vi redan har allt som behövs i form av spjälsäng, barnvagn och småkläder. Ingen stress överhuvudtaget. Det behövs, för rätt vad det är så blir ändå saknaden så stor efter Julie. Den måste få ta plats och då vill jag inte behöva känna mig orolig över det lilla livet i magen.

Allting har sin tid.

Livet går vidare

Vecka 19 (18+0)  

♥

Två år

Idag skulle Julie ha fyllt två år. Istället har det gått nästan fyra månader sedan hon togs ifrån oss. Det känns konstigt att det är hennes födelsedag, för just nu känns det bara som en vanlig dag. Jag skulle vilja plantera nya blommor på graven som jag inte har varit till på två månader, men jag har inga blommor så vi åker nog bara förbi en sväng. Det är tungt, men allt eftersom tiden har gått så har det sjunkit in mer och mer och jag har accepterat att det är såhär läget är nu. Det går faktiskt att acceptera, men aldrig att förstå.

Jag känner att det jag saknar mest är det som hade kunnat vara, inte just det som har varit. Det som har varit är något jag alltid har kvar, men hur framtiden hade kunnat bli är något som jag aldrig kommer att få veta. Nu blir framtiden något annat och jag tror ändå att det kommer att bli bra. Mitt liv har inte tagit slut, och därför kan jag inte heller bete mig som det. Men det går upp och ner. Alltid.

Ur Psaltaren 90

Innan bergen skapades, innan jorden formades,

fanns du, Gud, utan början och utan slut.

Du talar och människan blir åter jord.

Tusen år är för dig bara som gårdagen!

Ja, de är som en enda timme!

Vi sveper fram på tidens vågor,

lika snabbt som en rasande flod,

och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar.

Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen

men som vissnar ner och dör innan kvällen.

Lär oss att räkna våra dagar,

och lär oss förstå hur korta de är.

Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.

 

Ps 90: 2-6, 12

(Här och här kan man läsa hela om man inte har en Bibel i närheten)

Minnen

Idag när jag satte upp håret med en snodd så mindes jag att Julie brukade tycka att det var kul. När jag lyfte upp händerna och håret bara fladdrade runt ett tag. Jag har varit lite rädd för att alla minnen ska göra mig ledsen, men det är oftast skönt att minnas. Ibland känns det som att allt har varit en dröm. Minnena visar att det var på riktigt, Det var äkta. Därför låter jag minnena komma när de kommer och jag gläds en stund innan jag låter dem flyga iväg igen.

När jag orkar minnas lite mer finns det mängder av bilder och filmer att titta på och glädjas åt, men det kräver också lite mer. Saknaden blir så påtaglig. Jag kanske inte orkar titta på så många bilder och filmer just nu, men det känns bra att ha dem för att kunna minnas bättre sedan. Kanske också för att kunna visa framtida syskon eller andra i vår närhet.

Det går nog inte en dag utan att jag minns något litet från tiden med Julie. Visst känns det väldigt jobbigt på vissa sätt, men samtidigt känns det bra på så många andra sätt.

Kärleken är

En ängel flög förbi

mot himmelen så fri

Men hon lämnade sitt leende

på vår jord

Som en sol som värmer oss

Som ett himmelskt stjärnebloss

Så vi kan betrakta livets skeende

med en tro

Kärleken är

Livet

Det finns inte ord för att beskriva en förlust som denna. Men samtidigt skulle jag aldrig byta bort all smärta mot att aldrig ha fått uppleva den glädje, lycka och kärlek man känner till sitt barn. Tjugo månader är egentligen kort tid, men vi har fått dela den med dem mest underbara lilla tjej vi någonsin hade kunnat önska oss. Det är värt allt. Och med en tro på att vi kommer att ses igen, så finns även styrkan att ta sig vidare. Det känns tomt, men livet tar inte slut här.