Tacksam

Jag känner mig just nu tacksam över att jag har en bebis som somnar lätt på kvällen och sover till långt in på natten. Jag är också tacksam över att jag är trygg nog att ha honom sovandes på övervåningen medan jag kan göra annat på nedervåningen, med babyvakten tillhands såklart. Gamla erfarenheter får inte förstöra för nya fina minnen, bara påminna om tiden vi måste ta vara på här.

Nattsudd

Varje tidig morgon säger jag till mannen som också är urtrött - ikväll SKA jag lägga mig senast tio. Varje kväll hinner klockan bli midnatt innan vi lagt oss. Vissa dagar, som idag, har jag inte ens tagit en tupplur med lillisen på dagen heller. Men det är något särskilt med att få ha sin lilla egentid där på kvällen nångång efter åtta. Det finns så mycket som ska hinnas med och alltid går det nån sevärd dokumentär på tv. Eller som ikväll när jag råkade slå på mitt i den andra semifinalen! Eurovision alltså. Jag hann sticka en del, diska undan och tvätta en tvätt. Allt medan den lilla fina pojken sover. Tyvärr sover han inte hela natten utan vill gärna bli hämtad någon timme efter att vi har somnat. Det går bra, men blir det extra gnälligt ångrar jag den där sena kvällen. För att nästa kväll hamna där igen. Det är klart, det är ju bra synd att bara sova bort de ljusa kvällarna som är nu. Jag tar igen det i vinter. Det får bli så.

Lika som bär

Nog finns likheten där. Så härligt att alltid minnas storasyster genom lillebror.



finaste

♥

Ett år har gått

Det har varit en helt underbart fin och solig dag och vi har varit i farten mest hela dagen. I förrgår var lilla familjen med i tidningen och igår firade vi tvåmånadersdagen. Men idag fanns en liten notis med i tidningen om att det fattas en familjemedlem och har så gjort i ett år. Ett ljus vid graven och en stor saknad, men även tacksamhet över allt som gått bra. Över att mitt i sorgen finna lyckliga stunder, att välja att tro på livet och att bli välsignad med en underbar son. Lika fantastisk som sin storasyster.

Pausa

Att vara hemma på heltid gör att man får hundra idéer om vad man skulle kunna göra. I hemmet, utanför hemmet. Inte blir det lättare när andra tar sina examina och reser än hit, än dit. Det är något som retar rastlösheten och kanske undrar jag varför jag inte har varit ute och rest mer när jag hade chansen. Nu är jag liksom, låst.

Men här det viktigt att stanna upp och pausa ett tag. En snart två-månaders bebis ligger i min famn. Jag har all tid i världen för annat sen, för nu är bara nu och jag vet att jag måste anstränga mig för att ta vara på den här korta och mysiga bebistiden. Andra tider kommer, det är ett som är säkert.

Klart att det var du

Det är svårt att förstå att det ligger en liten bebis därinne i magen när man är gravid. Svårast är det den allra första gången. Andra gången förstår man på ett annat sätt, men då är det istället svårt att se hur den nya bebisen ska kunna vara någon annan än det första barnet som man ju har lärt känna så väl. Jag hade svårt att kunna se att det faktiskt kunde bli en pojke lika mycket som en flicka nu, den andra gången. Men i samma ögonblick som jag såg honom kände jag "det är klart att det var du som låg i magen". Vem annars skulle det ha varit, liksom. Och han liknar både storasyster och oss två, men mest har han sitt eget utseende. En liten söt pojke på sex veckor som snart kommer att springa omkring här hemma!

En månad

Tiden går på nåt sätt fort när man räknar i månader. Det har alltså gått en månad sedan lillebror Joel (ja, så blev namnet) föddes. Igår var månadsdagen för att vara exakt. Det händer mycket redan och jag har en känsla av att det här året bara kommer att rusa fram!