Ur Psaltaren 90

Innan bergen skapades, innan jorden formades,

fanns du, Gud, utan början och utan slut.

Du talar och människan blir åter jord.

Tusen år är för dig bara som gårdagen!

Ja, de är som en enda timme!

Vi sveper fram på tidens vågor,

lika snabbt som en rasande flod,

och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar.

Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen

men som vissnar ner och dör innan kvällen.

Lär oss att räkna våra dagar,

och lär oss förstå hur korta de är.

Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.

 

Ps 90: 2-6, 12

(Här och här kan man läsa hela om man inte har en Bibel i närheten)

Minnen

Idag när jag satte upp håret med en snodd så mindes jag att Julie brukade tycka att det var kul. När jag lyfte upp händerna och håret bara fladdrade runt ett tag. Jag har varit lite rädd för att alla minnen ska göra mig ledsen, men det är oftast skönt att minnas. Ibland känns det som att allt har varit en dröm. Minnena visar att det var på riktigt, Det var äkta. Därför låter jag minnena komma när de kommer och jag gläds en stund innan jag låter dem flyga iväg igen.

När jag orkar minnas lite mer finns det mängder av bilder och filmer att titta på och glädjas åt, men det kräver också lite mer. Saknaden blir så påtaglig. Jag kanske inte orkar titta på så många bilder och filmer just nu, men det känns bra att ha dem för att kunna minnas bättre sedan. Kanske också för att kunna visa framtida syskon eller andra i vår närhet.

Det går nog inte en dag utan att jag minns något litet från tiden med Julie. Visst känns det väldigt jobbigt på vissa sätt, men samtidigt känns det bra på så många andra sätt.

Kärleken är

En ängel flög förbi

mot himmelen så fri

Men hon lämnade sitt leende

på vår jord

Som en sol som värmer oss

Som ett himmelskt stjärnebloss

Så vi kan betrakta livets skeende

med en tro

Kärleken är

Livet

Det finns inte ord för att beskriva en förlust som denna. Men samtidigt skulle jag aldrig byta bort all smärta mot att aldrig ha fått uppleva den glädje, lycka och kärlek man känner till sitt barn. Tjugo månader är egentligen kort tid, men vi har fått dela den med dem mest underbara lilla tjej vi någonsin hade kunnat önska oss. Det är värt allt. Och med en tro på att vi kommer att ses igen, så finns även styrkan att ta sig vidare. Det känns tomt, men livet tar inte slut här.