Ny dag, nytt år, nya möjligheter. Tänk att det redan har gått tretton år sedan millennieskiftet. Det året skulle jag fylla tretton och i år fyller jag alltså det dubbla. Både otroligt ofattbart och riktigt logiskt. Stundtals känner jag mig inte äldre än mitt mellanstadie-jag för att i nästa sekund inse att jag är gift sedan fem år och har fött två barn. Vad hände med tiden efter grundskolan? Vad fick dessa tio år att gå så fort? När jag ser utvecklingen som sker hos en bebis under det första året så häpnar jag över hur mycket som händer. Så många faser som gås igenom. Alltid något nytt. Men för honom finns ingen tidsbrist, inga måsten för dagen. För honom har tiden sin gilla gång. För mig går det snabbt, så snabbt. Kanske är det en del i att vara vuxen, att inse hur tiden rinner iväg och att det är det här man menar när man uttrycker sin förvåning över hur tiden har rasat iväg sedan barnsben. Rent krasst sagt. Ikväll kände jag helt plötsligt vad lugnt och skönt allt blev. Som att tiden stannade upp en stund och lät mig ta det där andetaget som försvann under någon av de onödiga diskussionerna vi förde i slutet på det förra året. För att gå till mig själv så handlar ett extra andetag om att släppa lite på kontrollen, lätta på de överambitiösa tendenserna och bara vara. Bara vara nu. Här och nu, i ett fascinerat leende över en lysknapp.
Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar